17 december 2010
Ålen behöver en chans i julklapp
Snart sätter sig många av oss vid julborden. De flesta har förstått att vid alla läckra rätter på bordet så hör inte ålen hemma. Denna uråldriga fisk är akut utrotningshotad och att äta den är att bidra till att den försvinner för alltid.
Trots det serveras det fortfarande ål på restauranger och säljs i matbutiker. Greenpeace volontärer har nu i december gått till restauranger och matbutiker i flera städer runt om i Sverige. De har informerat personal och ägare om ålens utsatta situation och frågat om de säljer eller serverar ål. De flesta har redan insett vansinnet i att servera ål och gör inte det. De som fortfarande säljer ål kan i de flesta fall tänka sig att sluta när de inser vilket dåligt skick populationen är i.
Mängden ung ål, glasål, som kommer till Europa från lekområdena i Sargassohavet, har minskat med 99 procent jämfört med 1970-talet. Det är den ålen som ska växa upp, vandra till sötvatten och växa sig stor för att sedan kunna återvända till de fjärran lekområdena för att leka och producera nya ungar. Den främsta orsaken till minskningen av mängden ål är fisket, enligt forskarna i internationella havsforskningsrådet ICES. De har länge rekommenderat minskat fiske på den europeiska ålen och nu går de ännu längre: All åldödlighet orsakad av människan ska minska till så nära noll som möjligt. De pekar ut Sverige, i en nyligen utkommen rapport, som ett EU-land där försöken att minska fisket har gett minst resultat på mängden fångad ål. Sverige är dessutom ett av de länder i Europa som fiskar mest ål.
Det rimmar oerhört illa med regeringens försäkringar att de arbetar för ett hållbart och långsiktigt fiske. Fiskeriverket har föreslagit en del inskränkningar i ålfisket, men det är inte tillräckligt. Fisket efter ål i svenska vatten måste upphöra om ålen inte ska utrotas. Andra länder, som Norge och Irland, har redan stoppat ålfisket i sina vatten och det är vår jordbruksminister Eskil Erlandsson som genast måste stoppa ålfisket i Sverige. Den europeiska ålen har redan förts till randen av utrotning på grund av hänsynslöst fiske och en kaosartad europeisk fiskeripolitik.
Eskil Erlandsson, ge ålen en chans till överlevnad i julklapp, stoppa ålfisket!
/ Therese Jacobson
14 december 2010
Leksakståg från Brio spårade ur!
Brios leksaker - de välkända tågen och järnvägen i trä - är en skandinavisk klassiker. Oklanderlig kvalitet i naturliga och ofarliga material! - trodde jag. Till idag, när den danska motsvarigheten till Råd och Rön - Tænk - presenterade en grundlig laboratorieanalys av innehållet.
Det visar sig att Brios omhuldade träleksaker innehåller gifter som flamskyddsmedlet TCEP, och tjärämnen - kemikalier som både kan påverka möjligheten att få barn och vara cancerframkallande.
Vad säger Brio om detta?
På Brios hemsida försäkrar man lugnt konsumenterna om att produkterna är ofarliga: "Produkterna är testade över tid i våra laboratorier" Brios kommunikationsdirektör, Jessica Nyström, säger att" Det skall inte finnas några skadliga ämnen i leksaker, men vi har fullt förtroende för att lagstiftarna reglerar det."
Imponerande att kunna säga så lite och vara så motsägelsefull i en enda mening. Ska det eller ska det inte finnas skadliga ämnen i Brios leksaker?
Från att man blir medveten om ett problem hos ett visst kemiskt ämne till att man har genomfört forskning som bevisar sådana cancerframkallande egenskaper hos kemikalien kan det gå mycket lång tid. Innan det finns lagstiftning på plats som reglerar användningen av detta kemiska ämne, kan det ta ännu längre tid.
Istället för att ta barnens hälsa på allvar och vara ett ansvarsfullt företag, insisterar Brio på rätten att få använda hormonstörande och cancerframkallande kemikalier i leksaker. Man vill ju inte gå längre än vad lagen kräver!
Titta in på Brios' Facebook och fråga varför man ska ge bort Brio-leksaker till jul om barn utsätts för gifter i onödan?
Hälsningar,
Erik Albertsen (som arbetar med miljögifter på Greenpeace.)
Uppdatering: Brio förklarar sig!
Ibland går det fort med kampanjerna! Så här bemöter Brio stormen av kritik:
"I det tyska originaltestet testades en stor mängd leksaker och av våra produkter hittades de här kemikalierna endast i en produkt, nämligen My First Battery Powered Train Set. Det är naturligtvis en produkt för mycket.
Den här BRIO-produkten är godkänd enligt alla gällande lagar och regler men vi ser ändå allvarligt på de här testresultaten. Det finns tusentals kemikalier runt om oss och vi välkomnar en diskussion med myndigheter och inom leksaksindustrin om vilka kemikalier som kan påverka barn och därmed ska uteslutas.
Själva trämaterialet innehåller inte några av de nu testade kemikalierna utan det är lacken och tyget, så nu ser vi över hur vi ska kunna byta ut dessa utan att sänka kvaliteten i övrigt på produkten.
TCEP är ju till exempel en kemikalie som tillsätts av säkerhetsskäl, för att leksaken inte ska kunna fatta eld.
I över hundra år har vi arbetat dedikerat med kvalitetsprodukter för barn. Och det kommer vi att fortsätta med. Vi har ett nära samarbete med våra leverantörer för att försöka välja de säkraste och mest effektiva råmaterialen till våra produkter."
2 december 2010
Låg efterfrågan på valkött försenade japansk jakt
Den japanska valfångstflottan lämnade idag sin hemmahamn och seglar mot Antarktis. Men mitt i eländet ser mina japanska kollegor ändå positiva tecken som tyder på att årets jakt blir relativt begränsad.
1. Valfångstflottan seglar ovanligt sent. Det är nu över 20 år sedan flottan väntade tills december innan de ger sig av, vanligtvis seglar den i november.
2. Antalet fångstfartyg är färre än tidigare, vilket gör det svårare att fånga alla valar som den sk "forskningsjakten" ger dem tillstånd till. Dessutom skrotades den japanska valfångsflottans underhållsfartyg , Hiyo Maru, som försett flottan med bränsle och transporterat valköttet tillbaka till Japan, i september i år.
3. Efterfrågan på valkött är låg och i augusti 2010 fanns 5 700 ton nedfruset valkött i japanska lager. Det motsvarar över ett års konsumtion i Japan.
4. En opinionsundersökning visade 2008 att 70 procent av den japanska befolkningen är emot valfångst på internationellt vatten.
Samtidigt fortsätter Greenpeace sitt arbete för att stoppa den japanska valjakten med fokus på att skapa opinion i Japan. Ska vi få stopp på jakten måste den japanska regeringen känna trycket från sina egna medborgare.
Läs mer på engelska här.
29 november 2010
Ljusmanifestation utanför Rosenbad
Idag inleds FN:s klimatkonferens i Cancún. Samtidigt som situationen blir allt mer allvarlig och man i många länder runt om i världen nu börjar se vilka effekter klimatförändringarna kommer att få i form av torka, översvämningar och andra extrema väderförhållanden, skruvar världens ledare ned förväntningarna inför mötet. De kommer inte att komma någon vart, är vad som kommuniceras från alla håll och kanter.
Det är inte godtagbart och det accepterar vi inte! Vi kan inte bara stå och se på när världen rammar!
Därför samlades idag 15 organisationer och något hundratal personer ur allmänheten till en ljusmanifestation utanför Rosenbad. Över 1000 personer hade också bett oss att tända att ljus för dem eftersom de inte kunde närvara själva. Intentionen var att påminna Carlgren och hans kollegor om vad det är som krävs för att vi ska kunna rädda oss från skenande klimatförändringar och vilket ansvar Sverige har.
Världen behöver ett rättvist, ambitiös och bindande klimatavtal. Det fick vi inte i Köpenhamn men för att möjligheten att få fortfarande ska kvarstå så krävs det att man gör rejäla framsteg i Cancún på ett antal områden.
Vad är det som krävs för att beslutsfattarna ska vakna?
Se kraven som överlämnades till beslutsfattarna utanför Rosenbad här.
Djuphavsarter brickor i politiskt spel
Idag samlas EU:s fiskeriministrar för att bestämma ödet för arter som lever på de stora djupen i Nordostatlanten. Det handlar om de närmaste två årens fiskekvoter för Nordostatlantens djuphavsarter, vilket kanske inte låter så akut. Men för de här arterna och ekosystemen handlar det om överlevnad.
Dessa djur växer långsamt, fortplantar sig sent och blir mycket gamla. Kunskapen om djuphavsfiskar och de ekosystem de lever i är liten, vilket gör det omöjligt att bedöma hur de klarar påfrestningar från det allt effektivare och mer urskiljningslösa fisket. Trots detta vill europeiska yrkesfiskare fortsätta fiska upp dessa känsliga arter. Det är att riskera djurens hela existens! EU:s vetenskapliga råd, ICES, som rekommenderar hur mycket fiske man kan bedriva i Europa, säger att om vi fiskar för mycket på djuphavsarterna är risken stor att de faktiskt försvinner.
Vissa europeiska länder, som Spanien, Frankrike och Italien kommer troligtvis att försöka stoppa alla ambitioner att skapa ett hållbart och långsiktigt fiske. Som så ofta förut går kortsiktiga vinster för ländernas monstruösa fiskeflottor före ett långsiktigt skydd för fiskar och ekosystem. Exempel på att det redan sker såg vi i förhandlingarna om kvoter för den akut hotade blåfenade tonfisken, liksom med försöken att rädda ålen. Där motarbetar det glasålsfiskande Frankrike alla initiativ att med stopp eller begränsningar av fiskekvoter försöka rädda den ynka procent som återstår av ålens tidigare population ( www.artdata.slu.se ). Andra länder, till exempel Danmark, har sagt sig vilja använda förhandlingarna i ett kohandelsspel för att senare få vad de vill ha.
Sverige har inför mötet idag visat en god vilja att skydda djuphavsarterna och inte tillåta ett ohållbart fiske. Det är därför oerhört viktigt att de inte sitter tysta och låter andra länder hålla i taktpinnen. Sveriges jordbruksminister, Eskil Erlandsson, måste stå upp för dessa havens urtidsdjur som annars kan försvinna för alltid. Allt fiske på djuphavsarter bör stoppas åtminstone tills vi har vetenskaplig grund för att de klarar av det.
Greenpeace har tillsammans med andra miljöorganisationer tagit fram ett underlag inför förhandlingarna som beskriver mer om hur känsliga djuphavsarterna är och vad fiskeministrarna bör göra för att skydda dem. Läs mer.
/ Therese Jacobson, ekotoxikolog och ansvarig för havsmiljöfrågor på Greenpeace
6 november 2010
Motståndet mot kärnkraft växer i Tyskland men i Sverige lägger sig folket platt för industrins argument
Dannenberg Tyskland lördag den 6 november 2010.
I Tyskland är folk rädda för kärnavfall, i Tyskland vill inte folk att radioaktivt kärnavfall ska slutförvaras där de bor, i Tyskland vill inte folk att livsfarligt kärnavfall ska transporteras 700 km genom landet, i Tyskland köper man inte kärnkraftsindustrin lögner, i Tyskland låter man inte politikerna fatta beslut som inte går i linje med folkets vilja, i Tyskland reser sig folk upp och protesterar i tiotusentals, i Tyskland vill man inte ha kärnkraft, i Tyskland tycker folk att det är bättre med förnybar energi…
Varför är det inte så i Sverige?
Greenpeace generalsekreterare Kumi Naidoo var en av huvudtalarna vid demonstrationen i Dannenberg
Mer än 50 000 har samlats i den lilla staden Dannenberg för att demonstrera mot transporten av högradioaktivt kärnavfall på väg från upparbetningsanläggningen La Hague i Frankrike till Gorleben i Tyskland där det ska mellanlagras. Folk protesterar mot att 11 containrar var och en innehållandes lika mycket radioaktivitet som släpptes ut vid olyckan i Tjernobyl ska mellanlagras i Gorleben. Här har man protesterat i 33 år men i år är protesterna större och mer högljudda än någon gång tidigare.
Till skillnad från i Sverige där politiker och allmänheten lagt sig platt för industrins falska löften om säkerhet låter det tyska folket inte sig luras. Att kärnkraftmotståndet växer sig starkare och starkare i Tyskland är ett resultat av den tyska regeringen nyligen beslutade om att acceptera livstidsförlängningar för tyska reaktorer. Det tyska folket till skillnad från det svenska förstår att ju längre man håller igång reaktorerna desto mer livsfarligt avfall som ingen vet vad man ska göra av kommer att produceras och desto mer ökar risken för olyckor. Frågan är om det svenska folket ens har fattat att våra politiker och industrin förlängt livslängden och därmed också riskerna för våra svenska reaktorer.
Här fortsätter protesterna de närmaste dagarna. Och hela vägen från Frankrike till Gorleben utför människor sittblockader, kedjar fast sig i rälsen och försöker förhindra transporten. I Sverige händer… ingenting.
Isadora
15 oktober 2010
Fiskebrott lönar sig
Idag besöker Henrik Hoegh, danmarks fiskeriminister, landets åklagarmyndighet för att diskutera beviskraven för fiskebrott. Kraven är nämligen mycket höga, både i Danmark och Sverige.
Besöket är en direkt följd av att Greenpeace dokumenterat svartfiske i Kattegatts torskfredningsområde, men frågan är dokumentationen håller i domstol.
Plats: Bornholmsdjupet, Östersjöns viktigaste lekplats för torsk.
Tid: Under den period allt fiske i området är förbjudet för att torsken ska få leka i fred.
Inne i förbudszonen ligger två svenska trålare. Bägge har trålvajrarna, som håller trålen, ute bakom fartygen. De syns tydligt från luften. Ovanför cirklar ett av Kustbevakningens flygplan. De filmar fartygen och vajrarna. Anropar fiskefartygen över radio. Upplyser dem om att det råder fiskeförbud i området. Uppmanar dem att omedelbart avsluta fisket och flytta sig utanför området.
Trålarna ursäktar sig och avslutar skyndsamt. Av konversionen över radion, som spelas in av Kustbevakningen, är det uppenbart att de blivit tagna på bar gärning. Över radion nämner inte yrkesfiskarna med ett ord att de gör något annat än fiskar i det stängda området. En förundersökning inleds. Fallet borde vara solklart.
Under de följande förhören berättar yrkesfiskarna en helt annan historia. Inte fiskade vi inte! Nej, vi draggade bara efter en trål vi tappat vid ett tidigare tillfälle, då fiskeförbud inte gäller i området.
Ridå. Fallet avslutat. Åklagaren lägger ned åtalet. Bevisen räcker inte.
Jag fick höra om fallet ovan hos Sjöpolisen i Västra Götaland för några veckor sedan. Vi besökte dem för att överlämna stillbilder, video och GPS-data från vår dokumentation av det danska svartfisket i Kattegatts torskfredningsområde. Polismännen vi talade med hör till de mest erfarna fiskebrottsutredarna i landet.
Frågan är vad de höga beviskraven gör med motivationen att utreda fiskebrott hos rättsvårdande instanser. Leder inte utredningarna till fällande domar är det naturligtvis rationellt att prioritera annan verksamhet.
Till saken hör att fiskebrott bara ger böter. Ett års fängelse är maxstraffet, men det har aldrig utdömts i Sverige. Bötesbeloppen är dessutom mycket låga, i regel bara en bråkdel av fångstens värde. Det gör att en lyckad tjuvfisketripp täcker bötesbeloppen för en lång rad misslyckade. Risken att åka fast är dessutom minimal. Fiskebrott lönar sig. En enda illegal fångst kan inbringa flera hundra tusen kronor.
Som ett resultat av Greenpeace dokumentationsarbete av svartfisket i Kattegatt diskuterar nu åklagarmyndigheten och danmarks fiskeriminister Henrik Hoegh beviskrav för svartfiske i ett fredat område. Diskussionen har tydliga paralleller med det svenska exemplet ovan. Det är nämligen oklart om de flygbilder som visar att fiskefartygen har trålvajrarna ute i vattnet, själva trålen syns ju inte av förklarliga skäl, inne i förbudszonen, räcker som bevis.
Med dagens regelverk och övervakningssystem är enbart data från elektronisk spårning inte bevis nog, det är nog alla överens om. Systemet måste naturligtvis vara rättssäkert. Men flygbilder i kombination med radiokommunikation där tjuvfiskaren säger allt utom ”Ja, jag erkänner fiskebrott”. Ska inte det räcka? För ett brott som i praktiken ger relativt låga böter? Kom igen.
Jag förstår om kustbevakning och sjöpolis är frustrerade. En och annan bötfälld fortkörare och felparkerare känner nog också viss förvåning över sakernas tillstånd.
Den diskussion om beviskrav som nu startar behövs även i Sverige. I den nya fiskevårdslag som snart presenteras ska ”miljöintressen och näringens intressen” väga lika. Det är en bra ambition.
Men om beviskraven fortsätter att vara så höga att lagen i praktiken blir omöjlig att tillämpa för ansvariga myndigheter har vi fortfarande problem.
Torskfredningsområdet i Kattegatt är det största området stängt för fiske vi har idag. För att rädda och restaurera vår havsmiljö krävs många fler stora stängda områden.
Jag ser framför mig den dag Greenpeace och andra miljövänner faktiskt lyckats få våra beslutsfattare att skapa ett nätverk av riktiga marina reservat, stängda för fiske. Mitt i reservatet stävar en trålare, och skepparen skrattar, skrattar hela vägen till banken.
När regelverket nu ses över, både i EU och nationellt, måste en effektiv tillsyn i områden stängda för fiske prioriteras. Helt stängda områden är – trots allt – överlägset enklast att övervaka, men regelverket måste tillåta en rationell övervakning och sanktioner baserade på information från modern teknik som radar och elektronisk spårning. Tänk fortkörningskamera. Med andra metoder riskerar tillsynen bli för dyr.
Klarar inte myndigheterna tillsynen i Kattegatts torskfredningsområde idag kommer de inte heller kunna värna framtida marina reservat från svartfiske.
Jan Isakson
12 oktober 2010
Stoppa giftdumpningen i Kattegatts torskfredningsområde - nu krävs skärpt lagstiftning
”Det är för jävligt”, säger Viking Bengtsson, ordförande i Hallandsfiskarna.
Jag når honom på telefon när han lägger ut hummerburar utanför Hallandskusten. Tillsammans med fem kollegor överklagade han förra året Naturvårdsverkets beslut att ge dispens för att dumpa 80 000 kubikmeter muddringsmassor från Falkenbergs hamn innehållande höga halter av det extremt giftiga ämnet tributyltenn, TBT, i torskfredningsområdet utanför Hallandskusten. Ett område som stängts i ett dansk-svenskt försök att rädda den akut hotade Kattegatt-torsken, det är nämligen här som torsken leker, lägger sin rom och ynglen växer upp.
Viking Bengtsson har just nåtts av beskedet att miljööverdomstolen i en dom kört över yrkesfiskarna och gett grönt ljus för dumpningen.
Till råga på allt har även Halmstads hamn fått dispens för att dumpa ytterligare 2,2 miljoner kubikmeter muddringsmassor, motsvarande tre fyllda Globen-arenor, även de innehållande miljögifter, på en annan plats i torskfredningsområdet.
”Vi fick tillstånd från miljödomstolen och det överklagades inte, så vi utgår ifrån att alla är nöjda och glada. Och nu har domen vunnit laga kraft”, säger Lennart Pettersson produktionschef i Halmstads hamn.
Dumpningstillståndet gäller i tio år under perioden 1 juli – 15 december för samma plats i det nuvarande torskfredningsområdet som användes 2003, 2004 och 2008.
Dessa tidigare dumpningar har redan inneburit kontroverser. Förra året anmälde kommunens miljöinspektör kommunen, som nu misstänks för miljöbrott eftersom de dumpat mycket större mängder giftiga muddermassor, bland annat innehållande PCB, än de haft tillstånd till.
Dessutom visar undersökningar att torsken fyra år efter att dumpningarna startade ännu inte kommit tillbaka till dumpningsplatsen. Trots det har man alltså nu fått tillstånd att dumpa sjukt stora mängder muddermassor i detta ”torskfredningsområde”. En paradox som säkert får Kafka att le i sin grav.
Halmstad hinner inte att påbörja arbetena i år, så dumpningen kan ta sin start tidigast 1 juli 2011.
Falkenbergs och Halmstads dumpningsområden är alltså viktiga lek- och uppväxtområden för torsken och sedan fiskestoppet trädde i kraft den 1 januari i 2009 i praktiken ett marint reservat. Trots det har Naturvårdsverket gett dispens för dumpningen. Det är en skandal som visar med vilken nonchalans ansvariga myndigheter och politiker idag hanterar vår havsmiljö.
”Falkenbergs dispens gäller ett av våra viktigaste fiskevatten för havskräfta. I praktiken öser de alltså giftiga muddermassor över de kräftor vi sedan ska sälja som livsmedel”, säger Viking Bengtsson.
Jag förstår att han är förbannad, våra politiker får inte spela rysk roulette med Kattegatt-torsken och livsmedelssäkerheten.
Bottensedimenten i hamnarna som muddras innehåller en mängd olika miljöfarliga ämnen. Ett av de allra farligaste för livet i haven är TBT som finns i båtbottenfärger. TBT-färg var tidigare vanlig men är nu förbjuden i EU för att den är extremt giftig för såväl musslor, snäckor, kräftdjur som tångsamhällen. Trots det minskar inte halterna som förväntats, vilket tyder på att TBT fortsätter att användas illegalt.
Musslor, snäckor och kräftdjur dör, vissa arter blir sterila då honorna utvecklar manliga könsorgan och får nedsatt immunförsvar vilket leder till kraftiga parasitangrepp. Det var förgiftning av TBT som ledde till massterilitet och död av musslor och ostron längs med hela den europeiska atlantkusten från slutet på 1970-talet. Det råder inga tvivel om att dumpningen får konsekvenser för det ekosystem drabbas.
TBT är dessutom bioackumulativt, vilket innebär att giftet stannar i djurs fettvävnader och sedan vandrar uppåt i näringskedjan. I havskräftan samlas TBT i kräftsmöret, när torsken äter kräftorna ökar koncentrationen och till slut hamnar giftet högst upp i kedjan – i oss människor.
Enligt miljöbalken är det förbjudet att dumpa avfall, till exempel muddringsmassor, i havet.
Enligt 15 kap 31§ får ingen dumpa avfall inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon.
Men det räcker med snabb googling för att konstatera att inte bara miljöbalken, utan även internationella konventioner som Londonkonventionen, Londonprotokollet och regionala konventioner som Oslo-Pariskonventionen (OSPAR) och Helsingforskonventionen (HELCOM), där Sverige lovat inte dumpa till havs, åsidosätts så fort alternativen kostar lite mer för de kommuner och hamnar som vill dumpa sina muddermassor.
Naturvårdsverket kan nämligen strunta i alla fina avtal och svensk lag och ge dispens om ”kostnaderna vid landdeponering skulle bli orimligt höga”. Det blir de av allt att döma mycket ofta. Naturvårdsverket godkänner rutinmässigt dumpning av giftiga muddringsmassor i havet. Dispenserna bekräftas dessutom i regel av miljö- och miljööverdomstol, vilket innebär att lagstiftningen på området bör ses över.
Kattegatt är i prekärt ekologiskt läge. Torsken och sillen är borta, havskräftan har exploderat i antal, halterna av TBT i hamnarna är bland de högsta i landet – mycket tyder på att hela ekosystemet håller på att kollapsa. Att då vräka ut giftiga muddermassor är helt enkelt vansinne.
Ändå görs det, med ansvariga politiker och myndigheters goda minne. Det går på tvärs med den politik som torgförs av Alliansen. Igår, den 11 oktober 2010, sade Andreas Carlgrens statssekreterare så här i ett pressmeddelande:
”Det finns rader av viktiga miljöfrågor som vi ska arbeta vidare med, som klimatet, havsmiljön och den biologiska mångfalden. Vi satsar nu också extra på att främja en giftfri vardag, genom att ta fram en nationell handlingsplan för att fasa ut skadliga kemikalier. Jag ser fram mot att arbeta vidare med alla miljöfrågor”, säger Åsa-Britt Karlsson.
Det låter ju bra. Men verkligheten rimmar mycket illa med alla fagra löften. Det är helt enkelt hög tid att se över lagstiftningen och dess tillämpning för dumpning av avfall i vår havsmiljö. Det ser bra ut på papperet, men fungerar inte i praktiken.
Jan Isakson
11 oktober 2010
Klimatrörelsen lever!
Vid det här laget vet vi om hur det ser ut – världen är inte på rätt spår för att hejda klimatförändringarna. Vad gör man åt det? Deppar? Suckar resignerat? Nej - man sätter igång att jobba och gör något åt det!
Runt världen har hundratusentals människor begripit.När så kalendern visade datumet 10/10/10 firades Global Work Party av människor i hela 188 länder som genomförde mer än 7400 arrangemang och insatser för att uppmärksamma och faktiskt göra något åt de globala klimatproblemen.
För det bästa sättet astt bli av med klimatångesten är att mota den i grind – att helt enkelt ta saken i egna händer..”Vi har redan satt igång, vad väntar ni på?”, löd credot. Runt om i världen satte folk upp solpaneler, planterade träd, genomförde aktiviteter för att få till en effektivare energianvändning, och hade kul under tiden.
I Stockholm samlades klimatrörelsen på Sergels torg. Dans, flash mobs, klädbytesaktiviteter, äppelmusttillverkning, pandadans, cyklande flash mobs, med mera. Enbart informationsblad, roliga dräkter och äppelsaft löser naturligtvis inte klimatkrisen, men efter den förlamade klimatdebatten och det vakuum som kom efter det misslyckade klimattoppmötet i Köpenhamn, fyller den här typen av aktiviteter trots allt en viktig funktion; arbetet fortsätter, förändringsprocessen har påbörjats och beteenden börjar så sakteliga förändras. Lösningarna kommer inte alltid uppifrån – 10/10/10 visar att det är människor själva som driver den nödvändiga förändringen.
Världen har genomgått en industriell revolution och en IT-revolution. Nu står vi på tröskeln till en grön revolution, en energirevolution. Omställningen har redan börjat - men går alldeles för långsamt. Våra politiker saknar visioner och initiativ, och vi andra kan inte längre bara demonstrera och kräva saker. Vi har inte tid att vänta. Vi måste själva sätta igång.
Vi har ett fåtal år på oss att vända den globala trenden av ökande koldioxidutsläpp och därefter få dem att börja minska för att förhindra en skenande temperaturökning. Vad just du och jag väljer att göra i våra liv spelar roll. Förhoppningsvis uppfattar våra ledare den starka signal vi sänder dem: vi tar vår del av ansvaret, och vi förväntar oss att ni tar er.
Isadora
28 september 2010
400 000 kronor greenwash
För två år sedan tröttnade jag och kollegan Ludvig på hur bilindustrin grönmålade sina produkter i nästan varje reklamsammanhang.
Nya Matiz är lika skonsam mot naturen som mot din plånbok. (Chevrolet)
Tänk på miljön (Nissan)
Snål och miljövänlig (Renault)
Sveriges miljösnällaste småbil? (Seat)
Låt din nästa tjänstebil samarbeta med naturen. (Volvo)
Ja ni förstår själva.. Det kändes helt rimligt att anmäla 25 biltillverkare till Konsumentverket för vilseledande reklam. Inte minst eftersom alla dessa tillverkare, samtidigt som de beskrev sina bilar som ”miljökämpar”, ”miljösnälla” och ”miljövänliga”, gjorde allt de kunde för att snarast sabba miljön genom att motarbeta EU-förhandlingarna om tuffare utsläppskrav.
Igår kom nyheten att Stockholms tingsrätt dömer Kia Motors att betala 400 000 kronor i böter för en av annonserna där det stod; ”…en riktigt bra affär – inte bara för miljön utan även för plånboken.” samt ”snäll mot plånbok och miljö”.
400 000 i greenwashböter - en riktigt bra affär för miljön - men en så där bra affär för Kia Motors..
/Anders
